aangelas.blogg.se

Torsdagen den 5:e februari förändrades vårat liv drastiskt. Men till det bättre måste jag ju säga! Älsklingen hade åkt på jobbet på morgonen, jag och Björnää hade varit ute och uträttat lite behov så gick vi in och sov en skvätt igen.

 

Jag vaknade till strax innan 9 och kände att en flytning kom, no big deal, de har det ju gjort konstant senaste månaderna. Nu kändes det dock som att jag kissat på mig, upp fort som fan och iväg mot toan, försökte se till så att Björnää inte skulle vara så tjurig och vilja följa med på toan. Satte mig och kissade, de rann på väldigt mycket, var väl kissnödig antar jag. Fick byta mjukisbyxor och trosor då det hade runnit igenom. Ut med Björnää igen då han hade sovit ett tag, när vi var på väg in igen så kände jag att det började rinna igen. Va fan, hade jag inte kissat ur mig typ 1 liter alldeles nyss???

 

In med Björnää i köket, upp å hämta trosor å mjukisbyxor igen, ner på toa å kissa ännu mer. Gick och satte mig med Björnää på golvet vid kaminen och grät, fattade ju att nått var fel, jag hade alltså inte kissat på mig. Googlade vattenavgång. Det skulle lukta hav men det tänkte ju inte jag på om det gjorde. Jag var rädd!! Och så hade jag dåligt samvete då jag varit så stressad med han, han är ju bara en valp...... Försökte ringa mamma för att få vägledning vad jag skulle göra men hon svarade inte.

 

Dags för ett nytt toabesök igen och byta trosor och mjukisbyxor ännu en gång, stoppade in en handduk innanför trosan nu. Gick och satte mig vid soffan på golvet och hade Björnää i knät igen så jag kunde slappna av lite i alla fall. Ringde till Veronica, grät, sa att jag var rädd och berättade vad som hade hänt. Hon blev alldeles upp i linningarna å sa att jag skulle ringa förlossningen ASAP och sen Andreas och säga åt han att han skulle komma hem för vi skulle åka in!!

 

Sökte numret på hitta.se men det fanns inte, var nu både rädd och irriterad. Fick gå in på kontoret för att leta åt numret, å ett till besök på toa med byte av handduk som hade blivit dyngsur. Gick tillbaka till min plats och Björnää, ringde åt förlossningen och kved ur mig mellan gråten att jag var livrädd och så lyckades jag få fram att jag tror vattnet har gått och så berättade jag när vi var beräknad, dom ville ha in mig på en gång, sa att jag skulle ringa sambon som var på andra sidan stan men han var snart hemma. Nu var klockan 9.30

 

Ringde Andreas och berättade vad som hänt och han skulle komma hem på en gång så skulle vi fara in. Han frågade om jag ringt svärfar så han kunde komma och ta hand om Björnää, skulle precis till å göra det men prioriterade mina samtal lite där. Ringde svärfar som hann hit samtidigt som Andreas. Jag gick in på toa igen när dom kom hem, skickade upp älsklingen att hämta mjukisbyxor och trosor. Slängde i en handduk nu med sen for vi. I bilen berättade jag att jag blödde den här gången jag var på toa så han bad mig ringa förlossningen igen och berätta de, dom svarade bara ”kom in ni så kikar vi på det där..” var lite nervös på vägen in men försökte slå bort alla tankar.

 

Vi kom in på förlossningen 10.50 barnmorskan började med att sätta en nål i vänstra handen och påbörjar yttre CTG. Var öppen 7cm när hon undersökte och livmodertappen var utplånad. 11.00 har jag etablerade värkar, 11.10 vet jag att jag kollar på klockan.... 11.30 får jag lustgas, 11.42 kommer krystvärkarna å helvete vad rädd jag var, mellan skriken fick jag ur mig att jag var rädd att spricka hela jag så barnmorskan försökte lugna ner mig och sa att gjorde jag som hon sa skulle allt gå bra.

 

Jag lyssnade på henne, sista krystvärken slänger sig en sköterska (eller barnmorska) på min mage för att hjälpa bebisen ut, 11.54 kom våran lilla bebis, ja lilla och lilla, en söt tjej på 2665g och 49cm. Dock hann jag inte med där i svängarna, eftersom att hon kom ca 6 veckor tidigt så gick dom ut direkt för att göra massa tester. Andreas följde med, precis som jag sa bara några dagar tidigare att han skulle göra, och barnmorskan sa åt han att följa med. Dom var borta ett tag så kom dom in, jag fick ge henne en puss och så försvann dom igen.

 

Jag och hon som förlöste mig var kvar, jag hade precis krystat ut moderkakan och barnmorskan sydde mig, det lilla som behövdes. Dom berättade att jag hade förlorat 2,5dl blod vilket inte alls var mycket och så berättade dom att bebisen mådde bra och att dom hade gått upp till neonatal, hon mådde alltså så pass bra att hon slapp kuvös och slangar.

 

Jag fick duscha när hon hade sytt klart och så åkte vi upp till neo sen, till Andreas och våran lilla tjej. Jag tror inte att jag riktigt hade fattat än att jag hade blivit mamma förstod det nätt och jämt när dom la den där lilla lilla tjejen i min famn. Hon hade sondslang och en mätare till handen som mätte puls och syresättning. Hon var sååååå fin! Jag tror att när vi blev inflyttad till ett litet skrymsle för oss själva och Andreas fick ta på sig en rock och lägga henne på sitt bröst, då först föll poletten ner, han är pappa till den där lilla, det betyder att jag är mamma till henne..