Urs och aj...

Ja ikväll är det precis ett år sedan jag svimmade inne på badrummet.. Det jag inte visade er då var hur jag såg ut i munnen så det får ni se nu.. 

Jag hade även en hemlighet för er då, jag var gravid i 6e veckan. Många säger att jag svimmade för att jag var gravid men helt ärligt så har läkarna än idag inte berättat för mig varför jag svimmade.

Men jag har på känn att äta dåligt, dricka dåligt, värmen, stressen och nervositeten hade en hel del med det att göra.. Var nervös för jag hade börjat på ett nytt jobb, och av samma anledning var jag stressad. Så bara för att folk svimmar så är dom inte automatiskt gravid, det kanske ni ska tänka på både en och tre gånger! 

Nåja, så här "fin" var min mun för ett år sedan idag...

Ett år sen plusset..

Idag är det precis ett år sedan vi plussade, testade väldigt tidigt men jag hade något på känn.. Mensen brukade komma en dag innan appen tyckte att den skulle komma och nu var den en dag efter..

Blev jätteglad, gick ut till A som satt på gräsklipparen å visade stickan.. Han blev mest sur att jag störde, det är heligt när han klipper gräset, typ "vänligen stör ej!" många tankar hann gå igenom mitt huvud, skulle vi behålla det eller hur skulle vi göra? Är vi redo? Funkar allt om vi behåller den? Hur går det med ekonomin? Huset är inte klart? Har vi råd att köpa allt som behövs?

Grannarna hade sagt 15 dagar innan att dom väntade barn i mitten av januari, å vi har ju alltid sagt på skämt att vi ska se till att vara gravid samtidigt.. 

A kom in och jag frågade efter ett tag hur vi skulle göra, han tyckte att vi skulle behålla den där lilla saken i min mage.. Vi bestämde att vi inte skulle säga nått till någon, tidigast v12.. Och bara till dom vi träffade.. 

Det var svårt att vara tyst men jag sa inget, svåraste var att inte säga nå till mamma eller Therese, Therese som jag umgicks med varje dag.. Men de gick de med :)