Bekräftelsebehov....

En kompis skrev nyss att hon inte bryr sig om hur många "likes" hon får när hon lägger ut/delar/skriver nått på facebook, jag tror att det är ren bullshit! Nog fan bryr man sig i det, annars hade man aldrig gjort det....
 
Jag menar, hur många gånger innan facebooks tid gick du runt till alla du kände, smsade eller ringde dem för att berätta att du skulle städa eller hur mycket du saknade din mormor? Och hur ofta tog du kort på allt du åt och satte in det i fotoalbumet för att sedan visa alla som kom på besök? Det hände ju bara inte, inte för min del i alla fall. 
 
Testa bara att sluta visa när du fyller år på facebook så får du se hur många som verkligen kommer ihåg din födelsedag, kan det vara din mamma och dina syskon, kanske en riktigt nära vän, men det är inte många fler! Som förra året var det 109 personer som grattade mig, fan känner jag ens 109 personer! Haha! Helt sjukt ju.. Har iof 396 vänner, som sagt, känner jag ens så mycket folk!?!?!?!
 
Då vet jag att det är massor av dessa "vänner" som man gick i samma klass som, till och med paralellklassen, å hur jävla ofta pratade jag ens med dom i skolan då?? Fan upp till högstadiet så hade jag (till och från) Matilda, Anette och Carina.. Elin typ ett år på mellanstadiet, Evelina och Martina ibland men inte ofta.. Per-Emil och jag umgicks för att våra föräldrar kände varandra.. Jag var en sån som försökte vara alla till lags, haha, vadå var, ÄR heter det.. Så jag försökte självklart bli omtyckt av alla men det var fan svårt, känns så här i efterhand att vissa i klassen inte ens vet vad jag heter, fastän att de flesta av oss träffades 5 dagar i veckan från dagis!
 
Nä, tillbaka till min poäng med hela inlägget, jag tror att bekräftelsebehovet har blivit mycket större sedan facebook kom in i våra liv någon gång typ 2007/2008
 
Vad tror DU??

Kommentera här: